CENSURERAT

Det blev jag kallad idag, och jag förtjänar det verkligen. Jag velar om allt. Jag kan aldrig bestämma mig, vill helst att folk ska tvinga mig till saker så jag slipper bestämma själv. Jag säger alltid nej först, och beroende på hur bra personen är på att övertala mig kanske jag ger mig. Jag har inget alls emot att bli övertalad, det är liksom det som behövs för att jag ska göra saker.

Ikväll har jag fått alternativen:
- Bio med killkompisar
- "Cheerleader" till fotbollsnattiné som killkompisar ska spela
- Krogen med tjejkompisar

Sedan har jag själv ett alternativ, teven. Jag vet inte vilket som väger tyngst. Har såklart inte bestämt mig än.

Idag fick jag också ett erbjudande, om att mot mat och glass följa med Altitude och sälja lite resor till Chamonix i Stockolm. Det velade jag också med och fastän de i princip tvingade mig att följa med stretade jag emot och stannade i skolan på lektionerna istället (jag är ju trots allt ingen skolkare) fast det skulle nog varit kul att följt med.

Jag har nu bestämt mig för att skaffa mig en ny hårfärg, något jag velat med väääldigt länge. Imorrn så SKA jag ta tag i saken. Jag lovar, tror jag.  Jag kanske kommer ångra mig.

Såhär blir det jämt. Det är sån jag är. Jag velar om allt möjligt.

Finns det ett bot på denna velighet? Det är ju inte det att jag är osäker, det spelar bara inte så stor roll för mig, det jag velar om. Ni vet, jag och min "världsfred och mat åt alla"-anda har jag jämt. Vad spelar det för roll om jag går på krogen ikväll eller ser på tv när barnen i Afrika svälter ihjäl. Jag är konstig, jag vet. Något som kanske ska tilläggas är att jag trots allt gillar alla alternativ jag får och kan tänka mig vilket som helst av dem. Jag är verkligen en velig knäppis, men en väldigt glad och lycklig sådan :)