CENSURERAT

 
Ibland, särskilt när jag var yngre, hade folk svårt för att uttala mitt efternamn vilket inte alltid var så roligt. Det kunde exempelvis vara på en gymnastiktävling eller fotbollscup och folk skulle ropa upp mitt efternamn. Det gick inte alltid så bra och var lite segt. Dock börjar folk lära sig uttala mitt efternamn nu och de lär sig till och med (nästan i alla fall) att STAVA det. Det om något har ju varit ett stort problem för många. Av någon konstig anledning försvinner ofta g-et, mysko! Jaja, idag hade VLT en artikel om namn och namnbyten. Det var ganska roligt och det märks verkligen en förändring i attityden mot namn. Förut var det inget fel, snarare bra, att heta något (killnamn)son-namn, men nu jävlar ska man heta andra grejer! Vad sägs om Linnea Måntand eller kanske Linnea Skogsmus? Fast Linnea Montanya var ju rätt hett faktiskt! Fast jag tror jag nöjer mig med mitt efternamn, det är rätt hett ;)

Det roligaste med artikeln var ändå den lilla biten om norrmän, de är väl för underbara? Inge Glid, släng dig i väggen, nu är det Colaautomat Hejjagärdumihuvudet som är inne!