CENSURERAT

Jag och Markus har precis bakat überkladdiga chokladmuffins som självklart blev urgoda! :D MUMS!

Jag kom att tänka på en grej, jag fattar inte hur folk kan komma ihåg alla roliga grejer som folk säger om dagarna. Jag skulle önska att jag gjorde det så att jag skulle kunna skriva ner det på bloggen. Även fast jag kan skratta så jag gråter kommer jag inte ihåg senare vad jag skrattade åt, knappt att jag skrattade ens. Jag skrattar så ofta så att jag är immun mot att komma ihåg det tror jag. Så är det väl när killarna retar en för att man är tjock, har gäddhäng, skriver en nagellacksblogg, äter roligt, bloggar, älskar semlor, läser bloggar, är allmänt korkad osv, osv. De hittar alltid nåt att klaga på, hela tiden :P Därför kommer jag aldrig dö, för ni vet väl ordspråket, "Ett gott skratt förlänger livet!", det kommer göra mig odödlig! Som ni förstår tar jag inte killarnas kommentarer så dödsallvarligt, jag retas bara tillbaka. Det är kuuul! Jag sitter nu och försöker fundera ut var det var jag skrattade åt på luncen så jag typ höll på att spotta ut maten, det var nåt riktigt sjukt, men tyvärr kommer jag inte ihåg det. Det var nåt ljug om mig tror jag.

Förresten, jag är odödlig. Coolt. Immortal Linnea liksom, jag gillart! Fast jag skulle ju kunna dö när jag är en sisådär 235 år, och har sagt farväl till mina barnbarnsbranbransbarnbarnsbarnbarn eller något liknande. För nån gång vill jag ju dö så att jag kommer till Nangijala.

Shit vad jag skriver... Nu får det räcka! Bjud på ett leende hörrni, då blir ni odödliga!